Okej, denna bjuder jag på ;)

Eddie har i alla fall fått stå orörd i 3 dagar nu och det har han säkert bara mått bra av!
Idag blev det lite på banan + uteritt, vi red tills det blev mörkt! När vi kom tillbaka var det kolsvart ute! Och det är endå bra att rida när det är mörkt för hästarnas skull, för även om de går ute när det är mörkt och inte är särskilt mörkrädda tror jag det är nyttigt att de blir ridna i mörker, de ska ju inte hoppa till för minsta grej som låter utanför hagen menar jag, vilket fallet kan vara bland många hästar, som jag fått erfara.

Hur som haver var han sååå duktig som vanligt, han söker sig fint nedåt och trampar på bra, böjer sig ordentligt i volterna, går fint i sidorörelser. Och ja, jag kräver ju inte så mycket av honom, men han har så mycket att ge och tvekar inte att ge lite extra! Det är nog det bästa med Eddie, man behöver aldrig oroa sig för underprestation!

När vi red ut skrittade vi läääänge, på lång tygel och njöt. Vi siktade på en särskild mjuk stig att galoppera på eftersom Gymir har lite ont i tassarna. Och Eddie galopperade grymt! Ni skulle alltså känna det jag känner när jag sitter där, och eftersom jag vet att han inte är så stark ännu och är ganska otränad men ENDÅ ger den känslan vågar jag inte ens föreställa mig vad han har att ge när han blir starkare!

Här nedan kommer en liten film som Louise har filmat när jag hoppar upp, bara en kul grej att visa hur han är och hur jag gör.

När jag bestämt mig för vilken sidan jag vill hoppa upp från (Varierar mig), börjar jag på den motsatta sidan, där jag skuttar lite och klappar på rumpa och sadel, det är inget långdraget moment eftersom han inte bryr sig särskilt mycket, men vill mest göra det bara för att kolla att han är med på noterna, sedan går jag över på andra sidan och klappar även där rumpa och sadel för att kolla att han stenkoll på läget, därefter sätter jag i fot i stigbygel och skuttar ett par gånger även där för att kolla om han har koll, plus att han inte får gå någonstans hur länge jag än står där och skuttar.
När läger känns rätt svingar jag min viga kropp upp och sätter mig så snällt jag kan (Jag är jävligt klumpig av mig).
Under uppsittningen försöker jag ha en något längre tygel, har endå relativt kort just nu eftersom jag vill kunna korrigera honom snabbt om han försöker gå.
När jag suttit upp släpper jag tyglarna helt, han ska inte gå någonstans bara för att jag släpper dem, jag försöker desperat få tag på stigbyglen xD Rättar till mig, klappar lite, och skrittar utan vidare iväg.

Jag är lite ful på film men, ni ser ju själva att han är väldigt trevlig att jobba med och att han inte ens rynkar näsan när jag sitter upp. Han är uppmärksam men står stilla och är bekväm i situationen.
Det betyder väl att jag har gjort något bra?! xD