Jag och Louise är ute i skogen och skrittar lugnt och sansat. Vi säger inte så mycket till varandra, Jag nynnar tyst för sig själv. Efter ett tag möter vi Sandra, hejar på henne men rider sen vidare under tystnad.
Plötsligt utbrister Saga: "Såg du?!" Saga: "Antingen älgkalvar eller råddjur. Men de hade stora fötter och stora huvud."
Louise: "Jaha, men då kommer väl mamman snart då, höhö."

Vi rider lite längre och plötsligt viskar Louise till Mig: "Titta, där är den!" Inne i skogen står en älgko och ropar på sina barn. Saga, nyfiken som hon är, bestämmer sig för att rida tillbaka en bit för att kunna se den bättre. Detta resulterar i att Heba får panik, springer en bit och står sen på stället och stegrar. Gymir tvärnitar, fryser till och står och skakar. Louise fiskar upp telefonen ur fickan och lyckas få denna älg på film! När älgen sedan har sprungit iväg får jag rida tillbaka för att "hämta Saga" då Heba vägrar gå. Vi fortsätter vår ridtur.

Efter några vilda galopper (det var inte meningen, hästarna var ganska skärrade) är vi äntligen på väg hem. Mitt i skogen står där en bil, mer eller mindre i vägen. Bilägarna ser den vilda Heba och utbrister: "Är hon stånglig?" varav Heba, som svar på frågan, ställer sig rakt upp i luften, inte bara en utan TVÅ gånger. Louise fnissar lite och säger: "Japp, där fick ni svar på den frågan." och rider sen förbi bilen.