Man är väl viking

Efter att ha varit tvingad att hålla mig borta från stallet pga annat "viktigare" om det nu finns viktigare saker, så körde jag ivrigt mot stallet efter ha gjort lite plikter på stan. Mulet väder, men vadå, har man hästabstinens så har man!
Eftersom jag skulle rida med Lousie och hon var där innan mig så såg jag fluffet redan stå i stallgången när jag kom, oooh har man saknat det fluffet elllloooor?! ryktar och skrapar ur tassarna lika snabbt som vi sadlar och tränsar och är klara när vi inser hur regnet verkligen, VRÄKER ner, nog för att det har regnat mkt den senaste tiden men himlen rent ut sagt pissade ut mer regn än vad ett hav innehåller, men som jag sa, Viking som man är ger man sig ut endå, man är väl härdad, och Eddie ska härdas, finns inga dåliga väder, bara mesar ;)
Regnet skiftar mellan regn, snö/regn och hagel, kläderna väger 20 kilo mer än dom borde men lika glada är vi för det. Dock så mötte vi en mindre rolig överraskning i skogen :S

Ser ni vad det är? Jo, som ni trodde ett halvt älg-ben, det är väl mysigt?
Inte för att man är så äckelmagad, men alltså.... Förra året hittade vi ett djur-kranium i skogen, så kul är det inte....

- Vidare till hur Eddie gick, Redan från början var han otroligt glad och framåt och trots att han inte riktigt har orken att powerwalka i den mer vältränade Gymirs takt så tassade han på väldigt bra. Han kändes lätt i munnen och rätt så lyhörd. Vi skrittade länge och i den första traven blev han genast lite, hm... typ, han gick från det där att vara otroligt lätt och mjuk i munnen till att köra ut mulen och sätta spjärn i halsen kanske man kan besrkriva det som. Jag har märkt att han kommer undan med det lite eftersom jag inte vill vara hård i handen, och sen anragligen mest för att han blir otroligt pigg när han är ute med andra hästar.......såklart :P
However så var jag lite tuff denna gången och gjorde upprepade förhållningar och höll om då han som småningom lite motvilligt föll ner den trevliga formen lika lätt och mjuk i munnen som i skritten. Då fick han eftergift och stannade nöjt i samma trevliga gång.
Sedan tog jag tillfället i akt och töltade så fort det sluttade lite ner, "fusk", jag vet. Men endå, det är väl bättre att man fuskar lite i nedförsbackar och gör det "enkelt" i början och sedan fortsätter med rak väg osv... Det var till och med så att han VALDE tölten av sig själv när vi först travade, och det sedan började slutta, då tog han alltså tölten helt frivilligt! Han var ju lite flack och vinglig, men jag räddade honom lite genom att hålla om och hjälpa, då tyckte han det var riktigt kul.
Så det gick med andra ord riktigt riktigt bra!

Världens bästa!

Lämna en tolle!

Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Test