Dimma!

Idag skulle Halm-mannen komma och lämna 14 balar, HJÄLP. Hur var det meningen att alla dem skulle få plats i vår lilla lada som dessutom är smockad med Hö. Men Erfaren bonde = Bonde med lösning. Han gjorde det galant, och 14 nya balar var på plats.
Sedan fixade jag till Allan i dalen! Oh looord vad den hästen kan skiiiiita! Hihi, men det är bara fina fisken måste jag säga! Innan jag red ut gav jag alla islandshästarna maud. Strax innan jag begav mig tänkte jag lastträna lite med Dimma, förra gången var hon väldigt besvärlig och tänkte inte göra mig nöjet att gå in frivilligt. Jag väntade mig det värsta idag men till min stora glädje gick hon rakt in, det gick lite trögt och visst blev det något stopp, men det krävdes bara något obefintligt sedan gick hon, när hon stod där inne fick hon mumsa på lite havre och lite hö så det skulle kännas trevligt och bekvämt där inne, sen backade jag ut lugnt och fint. Detta gjorde jag x3.
Sedan red jag ut i ca. en timme, det är alltid så roligt när dom känns pigga och taggade, jag red bara lite som vanligt, försökte ha lite kul samtidigt som jag red henne så bra som hon kan gå. Det går bara framåt och gångarterna blir bara bättre och bättre.
Men jag skulle vilja höra om det är någon som har något träningstips på hur man kan träna och rida för att 'naturligt' locka fram bättre gångarter utan att det blir påtvingat?

Så som jag rider nu är att jag tänker mycket på själva "ridbarheten" alltså, dressyren kanske man kan säga, lyhördheten, precisionen och att gå undan för skänklen. Samt så tänker jag på variationen, då jag ofta involverar bommar och diverse hinder, jag rider gärna ut för att stärka uthålligheten och få henne mer markmedveten och säkrare på foten. Sedan brukar jag komplettera med långlining och arbete från marken (NH).
Sedan måste jag ju säga att bara genom daglig hantering och regelbunden träning (allt jag just nämnde) har vi byggt upp en stadigare kommunikation, och vi förstår varandra bättre, det blir färre missförstånd och det är inte lika mycket som går förlorat. Och framförallt att hon kan känna sig trygg med mig! Det viktigaste för mig är ju att hon trivs och känner sig trygg med mig. Dock så känner jag att jag inte har nått ända fram, hon släpper inte riktigt in mig ända in. Men jag hoppas innerligt att det kommer med tiden. Om jag gör rätt så lär jag väl få den respekt jag (förhoppningsvis) förtjänar.

Lämna en tolle!

Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Test