Har funderat lite smått på att köpa ett fullcheek till Eddie,  jag har tänkt ut några fördelar och en ev. nackdel,
Fördelarna är ju att det för det första är ett helt vanligt bett delen som ligger i munnen, 3-delat som jag föredrar, men det finns i olika varianter av 2-delat, med tungfrihet osv osv.
Sedan så är ju "bettringarna" fasta vilket gör det väldigt stabilt, samt så är där parerstänger på sidorna som gör det ännu stabilare och så fungerar de som extra förtydligande vad man vill när man svänger och tar ledande tygeltag eftersom den då trycker mot kinden och det blir ett behagligt tryck mot kinden istället.
Det var längesedan jag hade ett sådant bett i mina händer och jag kan inte minnas hur mycket de väger, och det känner jag endå spelar ganska stor roll då jag i alla fall inte skulle vilja ha en tung metallklump i munnen, men parerstängerna är inte så tjocka så antagligen är det inte mycket tyngre än ett annat bett. fast jag ska till stallshopen imorgon och kolla om de har ett så kan jag avgöra.
En annan "nackdel" är att det är väldigt viktigt att ett sådant bett passar perfekt, så vi får hoppas att jag har koll på vad jag håller på med ;)

Här är en bild på hur bettet ser ut

Sedan ska jag nog sticka och köpa loppefrön eftersom marken är ganska sandig på Sandvången om inte namnet avslöjar det :P För er som inte är bekanta med det så kan hästar få något som kallas Sandkolik, det är när de har fått i sig mycket sand i tarmarna som inte kommer ut, det kommer oftast i övergångsårstiderna höst och vår då det är dåligt med bete och hästarna gärna går och käkar på rötter och liknande i marken och råkar helt enkelt svälja för mycket sand. Det är vanligast här nere i södra sverige.

Om man misstänker sandkolik kan man kolla om det finns sand i avföringen genom att ta en trevlig bit med bajs fyll en sån vanlig plasthandske (som är jätteroliga att blåsa upp) med vatten, ner med bajset och skaka om så ser du om det faller ner grus i 'fingertopparna'. Detta garanterar ju inget glasklart svar, men det är ett enkelt sätt att kolla hemma.

Man kan både ge loppefrön i förebyggande syfte och när koliken har uppstått,
Och man ska vara ganska försiktig när hästen står på sandmark, detta är ju förstås helt olika men som ett exempel,

Louise häst Gymir, För snart ett år sedan skulle hon ut och rida som vanligt, och hon red när hon kom tillbaka så ville inte Gymir som normalt är en matglad häst inte äta alls, redan där är det ju ett tydligt symptom. Hon sa till mig och vi började då projekt "få Gymir till att äta". Det gick inget vidare bra. Så han fick stå inne och vi avvaktade,
mot kvällen blev han otroligt hänging och vi blev mer och mer säkra på att något var jävligt fel, vi tog promenader med jämna mellanrum och släppte även honom i ridhuset och öste på för att föröka få honom till o bajsa, fisa, vad som helst. Lite magrörelse tack.
Vi lyssnade även med jämna mellanrum på hans mage, och för er som inte vet, en hästmage ska alltid vara ljudlig och låta med många trevliga och gurglande ljud.  Men hans lät inte alls. Jag ringde då den person jag litar på mest och bad om råd, Camilla. Vi hade inga loppefrön, och ingen i närheten hade heller det så vi fick komma till Camilla och hämta, jag fick famnen full med grejer som skulle hjälpa, det är vi otroligt tacksamma för, men vi fick knappt i honom det. Vi fick nästan med våld trycka i honom loppfröna, men det slutade bara med att de hamnade över hela golvet och på våra kläder, ni som har hanterat loppefrön förut vet vad jag snackar om.
Det slutade endå med att vi ringde vet.  som kom lite senare om kollade genom hans bajs som inte gav några svar alls, men han fick dropp, som jag och Louise sedan skulle byta. Hade vi gjort sånt förut, nej....
Så vi satt hos Gymir nästan hela natten och bytte hans dropp, och det gjorde vi jäkligt bra! Men på morgonen igen var han fortfarande inte bättre, så då var det raka vägen till Helsingborg, detta hade jag inte velat erkänna då, men det såg ju inte lovande ut. När vi var där vet jag inte riktigt om han fattade var han var, han såg sovande ut. De började fråga om de skulle operera om det blev nödvändigt, och då började det ju bli lite läskigt.
Men vad skulle man göra, där stod han i en vecka, och han hade turen att bli helt frisk!

Men poängen är att han har stått på sandvången väldigt länge nu, nästan 2.5-3 år, och innan dess har han också stått på sandmark, nästan hela livet, men endå så hände detta. Det får en till och tänka efter lite.
Förlåt för lång text, men hoppas den varit lite givande endå,

När han kom hem igen så var han redan fit for fight att sätta de andra på plats igen!