Mytologiska hästar?
Jag tänkte börja med ett tema där jag kommer köra upp 1 eller 2 inlägg om dagen som är i temat "motologiska hästar", lita nu inte helt på att det ENDAST blir om mytologiska hästar, det kommer spekuleras mycket om allt omkring ämnet också, så men ja, mindre snack om mer verkstad, jag tänker börja nu med min favorit!
BÄCKAHÄSTEN
Bäckahästen förekommer i många sagor och sägner. Det är ett fruktat naturväsen, ett förkroppsligande av den skoningslösa naturen.
Bäckahästen är helt klart en skepnadsändrare som ändrar sig efter vad offret vill se, samt är den en helt annan gestalt på land än i vatten. En bäckahäst på land tar formen av en stor, elegant och vacker häst, ett sto eller en hingst. Hästens färg kan variera mellan bla. skimmel, gråblack eller rapp. (Men åter igen tror jag att den kan ta form av vad vi hellst vill se, säkerligen är den oftast dessa tre färger eftersom de är dessa färger vi oftast anser vara vackrast)
Manen och svansen kan tyckas verka fuktiga, precis som att hästen just simmat i det närbelägna vattendraget, på nära håll kan man även upptäcka vattenväxter som tex. Grönslick som fastnat i den blöta manen och svansen.
När bäckahästen väl har lyckats förhäxa någon och har begett sig ner i vattnet så bryts illusionen av det vi vill se och den återfår sin sanna skepnad, dess hästkropp blir grönslemmig som en ål, dess mun är nu fyllda med vassa stora rovdjurständer! Bakhasorna omvandlas till en kraftfull fiskstjärt och dess huvud förses med fiskgälar. Manen och svansen uppenbaras nu mer som grönslick eller sjögräs!
Bäckahästen festar gärna på rundnätta människobarn (äter allt utom levern). Den bor i vattenfyllda grottor och håligheter i anslutning till bäckar, åar och skogstjärnar. Grottgolvet täcks ofta av högar av benrester och ibland av offers värdeföremål.
Det sägs dock att man kan hindra en bäckahäst med hjälp av ett smycke eller dylikt gjort av kallhamrat stål.
”Redan från diåldern får de narguriska barnen höra berättelserna om Nuishte, det väsen som kallas bäckahäst i söderns traditioner. Personligen så hävdar jag att det rör sig om sedelärande berättelser, helt enkelt varningar till barnen att de ska inte ska leka i närheten av skogens vattendrag. Bäckahästen är då en bekväm metod, ett fantasifoster tänkt att skrämma de små. Mig veterligen så har ingen någonsin kunnat leverera bevis för detta hästmonstrums existens.”
–ur ”Tusen resor i fjärran” av den krunske exploratorn Akhshe Shal Atkaraman
Häftigt va?! Faktan är lånad men omskriven av mig!
Bilden här nedan har jag gjort och visualiserar hur jag vill att Bäckahästen ska se ut!
Bilden är alltså målad av mig :P
Beskrivning: Min bäckahäst ser ur ungefär såhär, man kan inte riktigt veta om den är skimmel eller grå eller kanske till och med svart, det kan vara månljuset som spelar ett dig ett spratt. Man och svans är långa och böljande, tjocka och skimrande, inte på ett glittrande sätt, utan mer på ett 'fuktigt' sätt.
Man ser aldrig ögonen eftersom den långa luggen alltid döljer dem på ett lite olustigt sätt, ganska uppbart men något man aldrig frågar sig själv varför. Sanningen är den att ögonen är det enda som kan avslöja djurets 'rätta' jag.
kroppen är graciös, samtidigt som den ser ut att kunna bära hela världen på sin rygg eftersom den utstrålar ett sådant attraktivt självförtroende. Mycket hovskägg, man kommer nog aldrig få se hovarna, eftersom det förmodligen inte finns hovar där under, fast vem vet egentligen?!
I spegelbilden skymtas ett grönt sliskigt rovdjur med stora hunriga tänder som suktar efter offer, helt olikt den landgående hästen. I spegelbilden kan vi också tydligt se ögat som hade avslöjat bäckahästens djuriska hunger direkt. Kontrasten mellan bäckahästen i vatten och bäckahästen på land är oändlig, det är som att jämnföra dag och natt. Man skulle nästan hellre kunna tro att de är främlingar än densamme indvid.
Hur hade er Bäckahäst sett ut?!
Det var alltså sådär min Bäckahäst hade sett ut om jag hade mött en!
Jag hoppas texten var intressant att läsa och att ni verkligen vill ha flera sånna här eftersom det kommer att komma fler! =)
Bäckahästen förekommer i många sagor och sägner. Det är ett fruktat naturväsen, ett förkroppsligande av den skoningslösa naturen.
Bäckahästen är helt klart en skepnadsändrare som ändrar sig efter vad offret vill se, samt är den en helt annan gestalt på land än i vatten. En bäckahäst på land tar formen av en stor, elegant och vacker häst, ett sto eller en hingst. Hästens färg kan variera mellan bla. skimmel, gråblack eller rapp. (Men åter igen tror jag att den kan ta form av vad vi hellst vill se, säkerligen är den oftast dessa tre färger eftersom de är dessa färger vi oftast anser vara vackrast)
Manen och svansen kan tyckas verka fuktiga, precis som att hästen just simmat i det närbelägna vattendraget, på nära håll kan man även upptäcka vattenväxter som tex. Grönslick som fastnat i den blöta manen och svansen.
När bäckahästen väl har lyckats förhäxa någon och har begett sig ner i vattnet så bryts illusionen av det vi vill se och den återfår sin sanna skepnad, dess hästkropp blir grönslemmig som en ål, dess mun är nu fyllda med vassa stora rovdjurständer! Bakhasorna omvandlas till en kraftfull fiskstjärt och dess huvud förses med fiskgälar. Manen och svansen uppenbaras nu mer som grönslick eller sjögräs!
Bäckahästen festar gärna på rundnätta människobarn (äter allt utom levern). Den bor i vattenfyllda grottor och håligheter i anslutning till bäckar, åar och skogstjärnar. Grottgolvet täcks ofta av högar av benrester och ibland av offers värdeföremål.
Det sägs dock att man kan hindra en bäckahäst med hjälp av ett smycke eller dylikt gjort av kallhamrat stål.
”Redan från diåldern får de narguriska barnen höra berättelserna om Nuishte, det väsen som kallas bäckahäst i söderns traditioner. Personligen så hävdar jag att det rör sig om sedelärande berättelser, helt enkelt varningar till barnen att de ska inte ska leka i närheten av skogens vattendrag. Bäckahästen är då en bekväm metod, ett fantasifoster tänkt att skrämma de små. Mig veterligen så har ingen någonsin kunnat leverera bevis för detta hästmonstrums existens.”
–ur ”Tusen resor i fjärran” av den krunske exploratorn Akhshe Shal Atkaraman
Häftigt va?! Faktan är lånad men omskriven av mig!
Bilden här nedan har jag gjort och visualiserar hur jag vill att Bäckahästen ska se ut!
Bilden är alltså målad av mig :P
Beskrivning: Min bäckahäst ser ur ungefär såhär, man kan inte riktigt veta om den är skimmel eller grå eller kanske till och med svart, det kan vara månljuset som spelar ett dig ett spratt. Man och svans är långa och böljande, tjocka och skimrande, inte på ett glittrande sätt, utan mer på ett 'fuktigt' sätt.
Man ser aldrig ögonen eftersom den långa luggen alltid döljer dem på ett lite olustigt sätt, ganska uppbart men något man aldrig frågar sig själv varför. Sanningen är den att ögonen är det enda som kan avslöja djurets 'rätta' jag.
kroppen är graciös, samtidigt som den ser ut att kunna bära hela världen på sin rygg eftersom den utstrålar ett sådant attraktivt självförtroende. Mycket hovskägg, man kommer nog aldrig få se hovarna, eftersom det förmodligen inte finns hovar där under, fast vem vet egentligen?!
I spegelbilden skymtas ett grönt sliskigt rovdjur med stora hunriga tänder som suktar efter offer, helt olikt den landgående hästen. I spegelbilden kan vi också tydligt se ögat som hade avslöjat bäckahästens djuriska hunger direkt. Kontrasten mellan bäckahästen i vatten och bäckahästen på land är oändlig, det är som att jämnföra dag och natt. Man skulle nästan hellre kunna tro att de är främlingar än densamme indvid.
Hur hade er Bäckahäst sett ut?!
Det var alltså sådär min Bäckahäst hade sett ut om jag hade mött en!
Jag hoppas texten var intressant att läsa och att ni verkligen vill ha flera sånna här eftersom det kommer att komma fler! =)
Lämna en tolle!
Trackback
