Såja, jag har varit helt sönderstressad idag, jag har som sagt problem med att somna på kvällarna/nätterna och behöver oftast ställa klockan om jag ska iväg så sent som 11-12 tiden på dagen. Men igår glömde jag såklart ställa klockan... Fan fan fan, så när jag vaknade idag, var klockan 11:50, f*ck rent ut sagt, hovslagaren kommer 12:00 och vi skulle ta Eddie först.. Plus att jag skulle köra till Malmö och passa mina bröder och skulle helst ha kommit iväg 12:20, BRA PUCKOSAGA, SKICKLIGT!

Så jag bara slängde ihop allt i en väska, rätt ut i bilen och mot stallet. Kom dit 12:10, då hade de börjat med Gymir sålänge, jag bad henne kolla på Eddie snabbt och säga vad hon tyckte innan jag drog igen. Den snabba utvärderingen var att han sliter för mycket på tån där fram och att han knappt har några hovväggar där bak och är platt. Samt att han har små hovar, men det visste jag redan, haha.

Nu är jag i Malmö och Louise ringde och berättade att hon skott honom fram, framförallt för att tån ska få en chans att växa ut. Bak ville hon inte inte sko, för där var inga väggar och han var helt platt undertill. Hon var förvånad över att han inte alls var ömfotad. Sen för att han skulle få en chans att växa till sig baktill.
Detta var första gången han fick skor påspikade, men han var tydligen duktig trots det!

Jag MÅSTE alltid rida med skyddsboots där bak och ska hålla mig borta från grusvägarna.
Tja, samtidigt som detta inte var "nyheter" för mig, eftersom jag misstänkt detta, så blev det en mindre-chock då jag inte trodde det var SÅ illa. Samtidigt som jag är glad att hovarna har blivit utvärderade och allt är tydligt nu, så är jag väldigt ledsen över att det är så pass illa som det är.
Fast jag är väl lite lättad över att det inte är så pass illa att han har ont.

Jag hoppas att allt löser sig snart, att sadlen som kommer i veckan passar, att han ska börja få muskler och gå upp lite i vikt, och att det ska bli bättre med hovarna.
Det är ganska jobbigt när allt går åt fel håll när man bara försöker göra rätt.